Otid
- No.1
Just inför den backen tar jag ytterligare sats med cykeln. Jag hade inte kunnat annat. Alldeles där vid backkrönet bor den vänliga damen. Hon som inte längre kan ta ett andetag utan hjälp av sin maskin. Det är som om jag bär hennes yttersta vilja med mig över lutningen.
Musiken i mina hörsnäckor tystnar.
– Du har fått en lång notis från Kivra, vill du att jag läser upp den för dig?Jag tackar nej.
Här är det långt till närmaste granne. Trots det råder ett ömsesidigt samförstånd. Vi har något gemensamt. Ett osynligt band som knyter oss samman. Det är ett band som sträcker sig långt bortom vår egen tillvaro. Gårdar bort, städer, landskap, vatten och påhittade gränser bort. Ibland är det så att en måste bort innan en hittar hem.
En cykeltur