Min farbror i Santa Cruz var skräddare. Hans studio, en liten lägenhet vi ibland delade, osade alltid av cigarr. Röken virvlade runt honom när han med ett ben kortare än det andra, stapplade fram över det svala stengolvet. Jag minns den tropiska värmen, de otåliga tutorna från staden utanför och små ettriga hundars skall i trapphuset. Ljudet av en tung sax som skar genom tyg och samtidigt slog lätt mot arbetsbordets kant. Det var en speciell plats för mig.
En liknande känsla möttes jag av i Fengersfors där jag bjöds in av Ulrika på KNEG, som berättade om hur deras arbetskläder vuxit fram just här. Inte genom trendanalyser och snabba beslut, utan genom samtal med människorna som faktiskt skulle bära plaggen. De kramade ur dem deras mest detaljerade önskemål och lånade även in favoritplagg som bokstavligen synades i sömmarna. Här finns en respekt för materialet, för personen som ska bära plaggen och för miljön. Kort och gott började de skapa finkläder du vill ha när du jobbar och arbetskläder du vill ha på kafferep. Den rätta benämningen satte sig efterhand: brukskläder.
KNEG har inte bara sitt kreativa centrum i Fengersfors, utan kläderna tillverkas verkligen också här. I deras mikrofabrik ryms lång erfarenhet av både modedesign, mönsterkonstruktion och skrädderi. Och tack vare ett stort kontaktnät av skräddare från andra delar av världen skapas här ett värdefullt utbyte av färdigheter och en otroligt dynamisk arbetsplats.
Jag är verkligen så tacksam över att ha träffat Ulrika och fått en liten inblick i livet i Fengersfors. Som att tiden här både står stilla och rör sig framåt på samma gång. En kreativ oas mitt på landsbygden. Något som påminner om ett hem.
