Ganska tidigt väcktes en tanke kring hur vi egentligen bildsätter och pratar om Dalsland.
Självklart ser den bilden olika ut beroende på var du befinner dig och vilka du har omkring dig. Och just det är en del av det fina. Men något jag saknade, och som jag förstod genom berättelsen om Dalslands Kanal, var närvaron ute bland folk.
Tidigare kanalkamrern Herman Alin verkar ha förstått det här för länge sedan. När han inte hade kontorsgöra rörde han sig gärna bland människor, som han också fotograferade. Intresset fanns där redan tidigt, han byggde sin första kamera som 15-åring.
Ur den berättelsen växte något fram. Vi delade en glädje i både fotografi och i mötet med människor. Jag tror det är just den nyfikenheten som har gett oss en tydligare bild av kanalen och Dalsland i stort. Och nu, när det är vår tur att berätta det som ännu inte berättats, känns det självklart att försöka komma människorna närmare.
1/6
Efter ganska många vändor och jämförelser av kameror och objektiv som skulle passa för filmen valde vi att gå på alternativet iPhone 16 Pro, då vi kan filma i 4K med 24 fps i LOG-format. Grading görs med Kino och Camerabag Pro.
Samtidigt möts jag av nyheten att filmen 28 Years Later spelas in med samma pryl. Säkert med specialriggar och optik värt några kronor, men jag gillade tanken på det superkompakta alternativet. Här finns ju såklart fördelar med bättre kameror och riggar som ger en erfaren filmfotograf bättre ergonomi. Men än så länge är vi inte på stora vita duken. Vi får jobba på med det vi har.
4/6
Kill your...
Kill your darlings kan ibland vara rätt svårt, på ett sätt bidrar de ju till uttrycket. Vissa bildrutor fastnar lite extra, och är svårare än andra att ta bort. Vi har pratat en hel del om filmens längd, och någonstans har vi landat i att låta innehållet styra, snarare än tvärtom. Visst finns det klassiska tidsramar att förhålla sig till, säkert noga uträknade för "maximal impact" eller nåt i den stilen. Ibland handlar det om människors uppmärksamhetsförmåga, ibland om algoritmer.
Drömmen är att en dag göra dokumentärfilm, men det är inte riktigt det vi ska göra nu, även om det kittlar. Förhoppningsvis lyckas vi få in några drag av det dokumentära, även om vi håller det mer kortfattat den här gången. Syftet nu är att iscensätta den dikt som vuxit fram genom rösterna från runt 300 dalslänningar.
6/6
Ibland ramlar man över någon som står och förbereder ett arbete som ska visas upp. Mitt i en vacker lokal på landsbygden. Förbi korna, över kullarna, till höger om 200 meter. Ja, ibland är vi mitt i det. Precis där vi ska vara just i den stunden.
Sen behöver vi slå ett slag för den kreativa vilan också. Jag påminns dagligen av våra hungriga små håriga vänner här på gården.
Att det sedan, efter en lång arbetsdag, står en gåva hemma i fällan som tack för lite ved… Så himla fint.
9/6
Viloljud från Dalsland.
För dig som vill koppla av en stund medan andra arbetar.
11/6
På något sätt är det alltid väldigt skönt att hitta öppningsscenen under filmarbetet. Det låter en andas ut lite mer under processen. Jag älskar den kreativa processen, då jag tror det är ett sätt att lugna ned tankarna en aning. Tiden har lärt mig att det kreativa utloppet är den bästa medicinen mot ångest och oro. Även om jag får vara vaksam på att det inte helt tar slut på min energi. För det är också en sanning. Ett tveeggat svärd.
Roger som sitter framför glashuset vid sjön, hade just det där lugnet jag tror hade varit en bra öppning till filmen.
12/6
Det är alltid kul att få till en bra kameraåkning. Vissa dagar blir det stadigare än andra. Älskar också miljön. Det är nåt speciellt med industrin. Kanske väcker det något från tidigare kneg som truckförare men sen är det nog också texturerna och färgerna. Det slitna underlaget och ljudbilden.
14/6
Mitt under det pågående arbetet med en liten film för Dalsland och projektet Hitta Hem i Dalsland. Idag filmar jag i Dals Rostock och passar samtidigt på att ta del av festivalen här. Vilket otroligt gäng som möjliggör det här. Något som känns väldigt kul att kunna dela inom kort.
18/6
Temat för dagen är lantbruk. Och för denna gången blir det den sista inspelningsplatsen. För även om jag gärna hade fortsatt utforska fler platser och träffat mer människor med intressanta berättelser, blir det också bra att kunna knyta ihop säcken för att inte få en allt för lång film. Detta är ju bara början. Nu fortsätter arbetet med klippning och musikproduktion.
Eftersom vi jobbar med musik och klippning parallellt har jag valt att klippa filmen till en tillfällig låt som sätter själva tempot. Det ger oss också lite bättre underlag för att kunna skapa den slutgiltiga musiken, även om mindre anpassningar såklart kommer att behövas. Men det kändes som ett bra sätt att komma vidare för att inte bli stillastående i väntan på den slutliga produktionen.
24/6
Dagen har ägnats åt ljudläggningen. Och även om det ibland är skönt att kunna jobba på distans så är det så himla värdefullt att kunna göra det tillsammans. Leve landsbygdskontoret.
Väldigt kul att få sätta de mer slutliga detaljerna tillsammans med Daniel som är ett musikproffs.
11/7
Efter några veckors fokus på andra uppdrag så har vi idag spelat in den dikt som legat till grund för hela filmen. En dikt som är baserad på hundratals dalsländska röster och nu får liv genom Kajsas röst. Ett steg närmare.